Onsdag 16/1
Lutar mig framåt på kvällen och känner hur det rinner vätska ur mig. Gick vattnet? Jag ringde till BB och de sa att det antagligen var en del av slemproppen som släppte. Tydligen kan den lösa upp sig och bli som en vätska som rinner ut när man hastigt byter ställning.
Lördag 19/1
Var så otroligt sugen på semlor på kvällen så jag tog en sväng till ICA Stop. Det fanns inga semlor i kyldisken innanför dörren där de brukar stå så jag frågade en i personal om de hade några. Om det fanns kvar skulle det finnas i Mejeridisken så jag begav mig dit. Jag hann bara bort till Mejeriavdelningen så började det hugga i magen. Värkar? Det försvann så jag började leta efter mina semlor, men värkarna kom tillbaka. Jag försökte gå under en värk men det gick inte utan jag fick stanna och vänta ut värken. De ville inte ge med sig utan kom igen och igen med knappt nåt andningsrum mellan. Jag blev lite nervös att det hade startat så jag ringde Hannah för att få lite hjälp. Honguidar mig ut ur affären vilket tar nästan en kvart. När jag kommer fram till bilen avtar värkarna och jag kan köra hem utan problem. Jag packade BB väskan för säkerhets skull, men det kom inga fler värkar.
Söndag 20/1
Vid exakt samma tidpunkt som igår kom samma typ av värkar! De höll i ganska länge, uppemot 2-3 minuter men höll bara på i ca 30 minuter precis som dagen innan. Sen avtog de för att sluta helt.
Torsdag 24/1
Hade tid hos barnmorskan så jag bad henne kontrollera om det hade hänt något under dessa förvärkar. Det hade det. Livmodertappen höll på att mogna, den var mjuk och det återstod 2 cm. Dessutom var jag öppen 2 cm. Tydligen kan man som ömföderska gå och vara lite öppen ganska länge så det behövde inte betyda att det var på G än.
Fredag 1/2
Sen var det ganska lugnt ett tag. Ganska mycket sammandragningar men inga fler värkar. Ibland på kvällarna fick jag konstiga hugg i ljumsken, det här var en sån dag. Jag var ute med hunden på kvällen och det högg i ljumsken så att jag tappade all bärförmåga i benet och kom knappt framåt! Väldigt läskig känsla! När jag väl kom hem bröt jag totalt ihop, nu var jag såååå trött på att vara gravid och ha ont överallt hela tiden!
Lördag 2/2
Under hela eftermiddagen kom små små värkar och direkt efter varje värk kom ett hugg i ljumsken. Nu ringde jag BB för jag börjar undra vad de här huggen är. Får till svar att det kan vara så att förvärkarna känns ner i ljumsken. Eftersom jag är omföderska och livmodern är starkare kan förvärkarna kännas ganska mycket. Det kunde också vara så att huvudet är på väg neråt och kommer åt nånting, att det är det som känns. Hon säger att jag är välkommen in på kontroll om något mer händer under kvällen eller om jag känner mig orolig, men nån timme senare börjar värkarna avta och försvinner sen helt.
Måndag 4/2
Nu har dessa förvärkar kommit så pass många gånger att de kraftiga sammandragningarna jag kände under förmiddagen på Öppna Förskolan inte fick mig att reagera ett dugg! Under eftermiddagen började sammandragningarna likna värkar, det kändes bak i ryggen men gjorde inte särskilt ont. De höll väl i ca 30 sekunder och kom med ca 30 minuters mellanrum. Hela tiden kunde jag röra mig och fungera som vanligt genom värkarna så både jag och Christoffer tog för givet att även detta var förvärkar som skulle avta under kvällen. Framåt 9-10 tiden började värkarna komma lite tätare, kanske var 20 minut, men fortfarande svaga och relativt korta. Vi börjar fundera på att gå och lägga oss för det här verkar inte ta fart. Börjar bli lite nervös över hur jag ska kunna sova dock, men vi gör ett försök. Vi sätter oss i sängen och tittar på TV en stund. Framåt midnatt lägger jag mig ner för att testa om dessa värkar går att ta liggandes med tanke på att jag hade problem att ta värkarna under Kevins förlossning liggandes. Den första går ganska bra, det funkar. Christoffer har redan somnat när andra värken liggandes kommer. Den här var inte lika snäll, jag griper tag om Christoffers arm så han vaknar. Jag känner hur det ”knäpper” i magen och jag blir kissnödig. När jag ställer mig upp för att gå på toaletten rinner det vatten längs benen. Det fortsätter rinna när jag går och jag är ganska säker på att vattnet har gått! Vet inte exakt vad klockan var men nångång mellan 00.15 och 00.30. Jag ringer till BB för att meddela och de säger att jag måste komma in för kontroll inom 8 timmar. Det spelar ingen roll om vi kommer in nu under natten eller om vi kommer in på morgonen. Christoffer, som har tagit en halv sömntablett, tycker att vi ska vänta till morgonen. Barnmorskan säger att vi kan börja packa lite i lugn och ro, kanske ta en fika om det var länge sen vi åt och höra av oss lite senare. Har jag inget etablerat värkarbete kommer jag ju ändå bli hemskickad så det var ingen brådska in.
Tisdag 5/2
Ca 00.30 Jag skickar upp Christoffer för att börja packa. Nu kommer en värk och den känns lite mer än de under kvällen gjort, men inte så farligt. Sen kommer ganska snart en värk till, och den här är ännu lite starkare! Märker att värkarna kommer tätare och tätare och blir starkare och starkare. Nu får jag skynda på Christoffer lite, det är dags att åka in! Christoffer väcker Kevin som inte blir allt för glad över att bli väckt mitt i natten! Jag tar mig ut till hissarna och får sätta mig på golvet för att kunna ta nästa värk. I hissen på väg ner kommer en värk till, Kevin tittar lite underligt på mamma som andas konstigt. Christoffer hämtar bilen och packar in allting medan jag väntar utanför hissarna. Hinner knappt flytta mig från pallen till bilen mellan 2 värkar, nu kommer mera vatten med nästa värk. Christoffer kör till farmor och farfar i ganska hög fart… Vi lämnar av Kevin och Gizmo med packning och barnvagn.
01.20 Nu lämnar vi Törnrosvägen och ringer till BB för att tala om att vi är på väg. Christoffer lämnar mig på en bänk utanför ingången för att åka och parkera bilen. Han kommer springandes tillbaka… utan väska! Den får han lov att gå och hämta för vi behöver alla papper och ID-handlingar som finns där i. När han kommer tillbaka har jag precis fått en ny värk, den här trycker på lite. Jag halvt hänger på Christoffers arm när vi tar oss upp till BB Stockholm. Vi möts av en undersköterska i rummet som säger att vi ska gå in i födelserum 13. Både jag och Christoffer börjar skratta, det var ju där Kevin föddes!
01.40 Nu har jag ingen koll på tiden längre, så jag fuskar lite och läser i journalen. Nu blir vi i alla fall inskrivna och jag sätter mig i förlossningsstolen för kontroll. Först kollar de hur bebisen ligger och hon är fixerad med huvudet neråt. Barnmorskan Heidi börjar sätta CTG mellan värkarna och låter lite förvånad över hur starka värkarna verkar. Jag vet inte om vi hinner få nån kurva eller inte, men ganska snart säger hon ”Vi struntar i CTG och föder barn istället!” Hon frågar hur jag vill föda och jag ville ju gärna föda på pallen eftersom det gick så bra första gången. Jag får hjälp att klä av mig och förflyttar mig till pallen för undersökning. Jag måste erkänna att jag blir väldigt besviken när Heidi säger ”Du är faktiskt bara öppen 7 cm och huvudet ligger ganska högt i födelsekanalen”. Men jag har krystkänslor och frågar hur jag ska göra. Hon säger att det bästa vore om jag kunde bara andas genom värkarna men går det inte att hålla emot så får jag trycka på. Jag ber om lustgas och det får jag naturligtvis. Christoffer sitter bakom mig på en stol och ”matar” mig med lustgas. Jag tar några värkar utan att krysta och det går jättebra, men sen börjar det trycka på för mycket. Det går inte att hålla emot längre och jag hjälper till. Heidi frågar om det är ok att en barnmorskekanditat finns med i rummet under förlossningen, det har jag inget emot.
02.00 Enligt journalen är det nu krystvärkarna börjar, så jag antar att jag är fullt öppen nu. Jag är ganska borta i lustgasen och värkar kommer tätt och är väldigt kraftiga så jag har ingen uppfattning om ifall jag blivit undersökt mer eller inte. Heidi säger att barnet är på väg ut! ”Skämtar du med mig?” säger jag! Det kan ju inte vara sant, jag var ju bara öppen 7 cm! men det var sant. Jag sticker ner handen för att känna om jag känner huvudet, men det gör jag inte. Några värkar till och jag känner hur det börjar bränna. Heidi hämtar varma handdukar för att förhindra bristingar och nu ber hon mig att inte krysta! Något berusad av lustgasen säger jag då ”Kan du trycka in henne igen?” Orden kommer väl inte riktigt ut som jag ville, det jag ville få fram var att om jag inte får krysta så måste hon hålla emot för jag visste inte om jag kunde hålla mig från att krysta! ”Skulle vi inte försöka få ut barnet?” får jag till svar! Nu kommer en värk och jag krystar ut huvudet. Jag känner med handen och känner hur huvudet kommer ut! Nu säger Heidi återigen åt mig att inte krysta utan att jag ska vänta på nästa värk innan jag trycker ut resten. Jag gör ett försök, men det går inte. Nu ska hon ut!
02.13 Jag håller i barnet och följer med barnmorskan medan hon lyfter upp Leia i mitt knä, en otroligt häftig upplevelse! Tydligen är navelsträngen ganska kort så jag kan inte lyfta upp henne för långt. Jag frågar Christoffer om jag får klippa navelsträngen den här gången, och det får jag! Först nu tittar jag upp på klockan och får en ordentlig chock när jag inser hur snabbt allting gick!
02.20 I en krystning kommer moderkakan ut, nu var förlossningen över! Jag får hjälp att flytta mig över till sängen med Leia på bröstet. Nu kommer den jobbiga biten… Jag ber om lustgas under undersökningen för jag minns hur obehagligt jag tyckte det var förra gången, och det var minst lika obehagligt den här gången! Jag har fått en liten bristning och Heidi vill lägga 3 stygn. Först sprayar hon med en bedövningsspray som svider nåt fruktansvärt, sen lägger hon en lokalbedövning. Jag andas frenetiskt i masken för att försöka bli så hög som möjligt! Bedövningen vill inte riktigt ta, så hon lägger en till. Under tiden hon syr andas jag mer i masken än utanför. Vid ett flertal tillfällen frågar Heidi om jag är vid medvetande, och det är jag bara väldigt hög! När hon nästan är klar säger hon att jag kan lägga bort masken för nu är hon färdig så jag ger masken till Christoffer. Jag vaknar ur detta otroligt sköna tillstånd av att Heidi kontrollerar hur pass mycket livmodern dragit ihop sig, det var som att bli väckt ut en underbar dröm av att något slår dig i magen upprepade gånger. Nu är det i alla fall över! Barnmorskekanditaten kommer fram och gratulerar oss och säger ”Jösses, jag hann ju knappt komma in på rummet!”.
Leia är väldigt pigg efter förlossningen och hittar snabbt bröstet. Där sitter hon sen fast i åtminstone 2 timmar om inte mer. Vi får in den berömda fikabrickan och jag ber att få glassdrinken som man brukar få under själva förlossningen, för den hann vi ju inte med! Och det fick jag. Vi fick faktiskt varsin glassdrink till och med! Vid halv 5-tiden lämnade jag över Leia till pappa och tog en dusch.
7 barn skulle till att födas under första delen av nattskiftet, så vi fick vänta ett tag på rummet innan de kom för att väga och mäta Leia. Vid 6-tiden först hade Heidi tid att komma in. 3530 gram vägde hon och var 50 cm lång. Ett huvudomfång på 35 cm. Något mindre än storebror med andra ord, men det ska man ju vara när man är tjej! Sen kommer undersköterskan in med en rullstol och vi får åka bort till patienthotellet, det är fullt på BB Stockholm. Klockan är nu halv 7 på morgonen så det kändes inte som nån idé att sova, så vi vilade en stund och sen hämtade Christoffer frukost klockan 7. Fast vi insåg ganska snabbt att ingen av oss var särskilt hungriga på frukost, så den blev stående.
Fram på morgonen åkte Christoffer hem för att förbereda vår hemkomst. Jag och Leia spenderade dagen själva på patienthotellet. Vid 5-tiden kommer Christoffer med Kevin som får hälsa på lillasyster (farmor, farfar, Patrick, Lotta och Stefan kom också under kvällen samt att vi fick besök av Cizzi och Oliver under eftermiddagen). Kevin var så snäll och klappade jättefint på Bebben. Senare på kvällen åkte Christoffer och Kevin hem för att sova. Leia bestämde sig för att äta hela natten, så själv fick jag inte sova nånting! Efter frukosten vill Leia fortsätta äta så vi lägger oss i sängen en stund till. Vid halv 11 kommer barnläkaren in för kontroll. Allt ser jättebra ut och vi blir utskrivna. Klockan 12 kommer Christoffer och Kevin och hämtar oss.
Nu är familjen fullbordad! Mamma, pappa, 2 barn och en hund.
