Vi kommer dit 20 minuter innan avsatt tid, inte ofta vi är sååå tidiga! När vi får komma in till barnmorskan börjar det pirra lite i magen. Jag lägger mig på britsen och barnmorskan börjar smeta ut ultraljudsgel på magen. Sen sätter hon munstycket mot vänster sida av magen och på skärmen framför mig ploppar det upp en bild... av en BEBIS!!! Helt ofattbart att det faktiskt ÄR en bebis i min mage, det funkade!
Vi frågar direkt "Har den alla armar och ben?" Varpå barnmorskan lugnar ner oss lite och säger att vi inte kommit så långt än. Hon visar oss hjärtat, urinblåsan, ryggraden och alla andra vitala delar man kunde se. Sen gick hon uppifrån och ner och tittade så att alla armar och ben var där, det var dem! Bebisen låg med benen korslagda så vi kunde se ena fotsulan klart och tydligt. 5 tår räknade vi till.
Bebisen rörde ganska mycket på sig i början, vi kunde se hur den kastade huvudet bakåt och även hur den drack fostervatten. Barnmorskan zommade ut lite så man kunde se armarna. Den ena armen låg utmed sidan och den andra var någonstans ansiktet. Om den sög på tummen eller petade sig i näsan var svårt att avgöra... Sen spretade den med fingrarna så att man såg alla fingerar, såg nästan ut som den vinkade!
Hon kollade nogrannt på hjärtat, att det slog som det skulle. Jag tyckte hon tittade väldigt länge och började känna mig lite orolig, men eftersom hon sa att allt såg bra ut får man lyssna på henne. Sen flyttade hon å munstycket så att man såg bebisen underifrån. När hon gick längs med ryggraden och uppåt stannade hon till när vi såg den från sidan. Bebisen tittade rakt mot oss och vi kunde se ögonhålorna. Det såg ut som en dödskalle!
Sen la sig bebisen med ena armen på knät, som att den skulle meditera. Och till slut sger barnmorskan "Nej, nu måste vi sluta, nu tittar jag bara!" Hela 15 minuter film fick vi med oss hem och 3 bilder av lilla Norpan!
Ultraljud 15 maj 2006
Vi var ju så nyfikna att vi inte kunde hålla oss! Visserligen hade barnmorskan på Odengyn sagt att hon trodde vi väntade en liten pojke, men ordet trodde ekade i huvudena på oss. Så vi bokade tid på Sibyllekliniken för ett könsultrljud. Mycket riktigt! Det var en liten pojke i mage! Den norska läkaren stoppade bilden och skrev med stora bokstäver <-- SNOPP, och det fick vi på film! Så nu var det inga tvivel om att det skulle komma ut en liten Kevin. Det var det killnamn vi hade på vår lista så från och med nu började vi kalla magen för Kevin istället för Norpan. Släkten fick förstås tro att det fortfarande var en Norpan eftersom vi inte ville avslöja det vi visste!
Vi var ju så nyfikna att vi inte kunde hålla oss! Visserligen hade barnmorskan på Odengyn sagt att hon trodde vi väntade en liten pojke, men ordet trodde ekade i huvudena på oss. Så vi bokade tid på Sibyllekliniken för ett könsultrljud. Mycket riktigt! Det var en liten pojke i mage! Den norska läkaren stoppade bilden och skrev med stora bokstäver <-- SNOPP, och det fick vi på film! Så nu var det inga tvivel om att det skulle komma ut en liten Kevin. Det var det killnamn vi hade på vår lista så från och med nu började vi kalla magen för Kevin istället för Norpan. Släkten fick förstås tro att det fortfarande var en Norpan eftersom vi inte ville avslöja det vi visste!
